Gustav III:s italienska resa

”Jag längtar till Italien…”

Långt innan Birger Sjöberg skrev sin dikt ”Längtan till Italien”, hade landet varit ett längtans mål för många, särskilt för målare,  poeter och antikdyrkare från kallare luftstreck, för Serger och Ehrensvärd  under 1700-talet likaväl som för trånande romantiker längre fram. Gustaf III hade tidigt planer att nå till det som betraktades som konsternas hemland, men först hösten 1783 blev hans resa av.

 

 

Greven av Haga – som han kallade sig – reste med stort följe och stannade i landet nio månader. En i sällskapet var Gudmund Jöran Adlerbeth, också han en dyrkare av det klassiska och nyklassiska. För honom blev Italien en inspirationskälla: han kom nära det klassiska landskapet, detsamma som de antika diktarna sett, dessa som han sedan tolkade med sådan inlevelse att Tegnér i nästa generation kunde harangera honom som ”en romare, i släkt med dem till andan, icke blott till orden”.

Adlerbeth kom att höra till den första uppsättningen av ledamöter i Svenska akademien 1786 och förblev en viktig samtalspartner och litterär medhjälpare till Gustaf III. Under resan 1783-1784 fungerade han som förtrogen sekreterare åt kungen, men gjorde också egna iakttagelser och nedtecknade allt i sin dagbok – den viktigaste källan för kunskaperna om monarkens aktiviteter under resan. Denna intressanta dagbok behandlas här med ytterst omsorgsfulla kommentarer av Leif Landen.

 

 

 

 

 

 

Landen har sedan sin doktorsavhandling 1973 om Gudmund Jöran Adlerbeth, en biografisk och litteraturhistorisk studie med tonvikt på Poetiska arbeten (1803), ägnat flera studier åt samme Adlerbeth, 1998 med en bok om hans resa till Italien med Gustaf III. Nu kröner han verket med en ytterst omsorgsfull biografi. Boken är trots sitt mastiga faktainnehåll lättläst och ger utöver det biografiska också det gustavianska litterära landskap där Adlerbeth gjorde viktiga insatser som kungens litteräre medarbetare och rådgivare, som inflytelserik ledamot av Svenska Akademien, som översättare och som riksantikvarie. Hans inflytande är stort också under Gustaf IV Adolf och arbetet med den nya författningen 1809. Läsaren får genom Landens kunniga och detaljerade beskrivning av Adlerbeths liv och bedrifter en hög uppskattning av den skicklige poeten och översättaren som innebär en uppvärdering av hans insats. Inte minst imponeras man av Adlerbeths förmåga att bevara sin integritet gentemot den enväldige kungen, i synnerhet hans modiga frondering vid riksdagen 1789.

Helmer Lång, Skånska Dagbladet

[Gustaf III:s italienska resa 1783-84 fick en vittgående betydelse för det svenska konst- och kulturlivet. Denna bok är därför ett välkommet komplement till litteraturen om Gustaf III och hans tid. I den stab som medföljde kungen på resan fanns – förutom välkända kungagunstlingar som Sergel, Armfelt, von Fersen – även skalden och riksantikvarien m.m. Gudmund Jöran Adlerbeth som konungens handsekreterare. Med sin klassiska bildning och genom välplanerade förberedelser var han särskilt väl skickad som rådgivare, vilket också hans innehållsrika dagboksanteckningar från resan tydligt visar. Fil. dr Leif Landen, som 1973 disputerade på en avhandling om Adlerbeth, har gjort en värdefull sammanfattning av den digra dagboken. Tack vare att mängder av fakta ur dagboken jämte initierade kommentarer har placerats i en mycket omfattande notapparat, har själva resumén kunnat göras både lättläst och överskådlig. Väl valda illustrationer ökar förståelsen för resan som inspirationskälla och dess konstnärliga betydelse.] – Petter Åkerman .]