Fransk konst och dikt – vyer från romantiskt 1800-tal

”Fransk konst och dikt – vyer från franskt 1800-tal ger en gedigen översiktöver detta sekels förra hälft, porträtt av väsentliga författare som Stendahl, George Sand, Victor Hugo, Musset och Baudelaire. Man läser gärna
om Victor Hugos Les Miserables med alla de färgrika gestalterna kringQuasimodo, figurer som en gång fångade fantasin. Om den mångsidige Stendhal berättas här, hans Chartreuse Parme griper tag i en. George Sand blir intressant vid närmare bekantskap liksom Musset, poet och dramatiker,han som skrev pjäsen En dörr ska vara öppen eller stängd. Här tecknas inte minst deras inbördes förhållande, liksom hennes moderliga omsorg om det ömtåliga musikgeniet Chopin. Och Baudelaire, den mest originelle av dem alla, poeten som skrev dikten Le Voyage: O Död, gamle skeppare, hala dra loss,
led oss till himmel eller helvete, vad mer om du för oss till något nytt.”
Hans Möller, frilansskribent, författare

Ur inledningen

”De franska författare och konstnärer som presenteras här framträder alla förra hälften av 1800-talet. Den äldste är Henri Beyle född 1783, yngst Charles Baudelaire och Gustaf Flaubert, båda födda 1821. De flesta övriga tillhör generationen kring sekelskiftet.

Till dem räknas konstnärerna Delacroix och Daumier och det musikaliska geniet Chopin. Victor Hugo, Alfred de Musset och Théophile Gautier framträdde tidigt som poeter, för att sedan med olika framgång pröva skriva pjäser.

Romantikerna kring den såkallade ”La Muse française”, där Hugo och Nodier ingick, tog ställning som konservativa och religiöst engagerade. Liberala eller radikala åsikter överväger annars. Mérimée växte upp i en sådan familj, blev aldrig döpt och betraktade sig själv som ateist.

Delacroix intog en liknande hållning liksom Daumier. Den senare kan ta upp religiösa ämnen som då han målar ”Christus på Genesarets sjö” men lärjungarna avbildas vardagliga, ett slags avskalad helighet. Baudelaire blandar blasfemi med kristen förtröstan.

Allsidigast  i denna trio verkade Hugo som ju ett slag sågs som ledaren i den romantiska kohorten. Han sökte sig också till den genre som vid den här tiden gav störst ekonomiskt utbyte, romanen, och skaffade sig med alla sina verksamheter en ledande ställning som tidvis också förde honom in i den samhälleliga och politiska debatten…”