Femton Amerikaner 1900-talslitteratur

Den amerikanska 1900-talslitteraturen räknar in en mängd betydande författare. Av de femton författare som tagits med i den här översikten är de flesta kända för svensk publik, några av dem har också belönats med Nobelpris. Deras böcker speglar det skiftande samhällsklimatet i det stora landet. I romaner, noveller, essäer och teaterstycken speglar de gemensamma problem, hur de upplever sin omvärld, sina traditioner och vilka värderingar de omfattar.

Förutom författarbiografierna, finns en resumé i slutet av boken, en litteraturlista och ett utförligt personindex.

De femton presenterade författarna:

Henry Miller, Isaac Bashevis Singer, Eugene O´Neill, Norman Mailer,William Faulkner,  Ernest Hemingway, Kurt Vonnegut, Philip Roth, Saul Bellow, Truman Capote, Jane Bowles, Joan Didion, Vladimir Nabokov, John Updike och Joyce Carol Oates.

Läsprov

Resumé

De amerikanska författare som presenteras här verkade alla under 1900-talet, den äldste O´Neill född 1888, den yngste Joyce Carol Oates född 1938. De är representativa för sin tid såtillvida att de har fångat århundradets idéer och åsikter, oftast går de mot strömmen. De flesta är romanförfattare men kan även åstadkomma teaterpjäser i förbifarten. Den främste teaterdiktaren i denna samling är Eugen O´Neill.

Han kom att utveckla teaterns språk, en stil som rymde inre monologer, tänkta avsidesrepliker, tänkt stream of consciousness ibland i poetisk form.

I prosan kunde Hemingway ge uttryck för ett rytmiskt berättande som tar fram kontrapunkt, undermeningar i dialogerna, lyfter fram stämningen. Hemingway hänvisade Ezra Pound, att denne lärde honom känsla för det rätta ordet, le mot juste, att prosa är arkitektur utan onödiga utsvävningar, gärna i ett rytmiskt berättande. Själv använde han ofta kontrapunkt, visade fram kontraster och upprepningar, nyttjade dokumentär trohet i sina beskrivningar, gav ibland parodi. Ett jag står alltid i centrum, med en koncentration på stämningen, undermeningen inte minst i dialogerna.

Mailer kunde för sin del tala om sina försök till improvisation i stilen, hänvisade då till jazzen.

Nästan alla kritiserar det samhälle de lever i. O´Neill, liberal och radikal vänder sig mot näringsliv och makthavare. Vonnegut talar om imperialismen och menar då de starka motsättningarna inom landet, där skiljelinjen går mellan de välbärgade och de övriga, kritiserar koncentrationen av rikedomar.

Bellow talade åter om Amerika som givit löfte om revolution men de andliga idealen hade brustit, friheten har blivit en illusion.

Liknande tankegångar, kommer till uttryck hos Joan Didion, inte minst i The White Album och i Slouching towards Betlehem. Båda romanerna söker karakterisera amerikanskt sextiotal.

Vonnegut framträdde som ett slags reformator, ville införa vad han kallar Family unions, sociala grupper som skulle främja demokratin.

Motståndet mot den amerikanska utrikespolitiken kommer till uttryck inte minst i fiktiva romaner. Så angrips det kalla kriget, kapprustningen och förintelsevapnen i Vonneguts Galapagos.

Flera författare ser sig som irreligiösa, som O´Neill, Vonnegut och Hemingway. Den senare liksom andra kunde vika sig av konventionella skäl, som då han ingick äktenskap med den katolskt troende Pauline.

Det saknades inte motsättningar mellan olika folkgrupper. Särskilt de judiska författarna kunde känna av isolering. Till dem räknades här Singer, Mailer, Roth,  ochJane Bowles, vilka alla reagerade olika på sin grupptillhörighet. Bowles närmast förnekade sitt judiska ursprung.

Mailers morfar hade fungerat som religiös ledare, en rabbi, men sonsonen, helt världslig avvek från den traditionen. Saul Bellow, tämligen profan också han, tar upp judefrågan i en roman, Victim, där en antisemit återger alla de sedvanliga fördomarna.

En icke jude, Kurt Vonnegut skildrar i sin roman Mother Night antisemitismen, riktad mot judiska banker, judiska kommunister, den dolda underströmmen av antijudiska stämningar. Philip Roth ironiserade i sina tidiga berättelser över både judiskt självhat och antisemitism. Själv såg han sig som ateist.

Judarna i Israel kom vid den här tiden i blickpunkten; kritiskt granskade, i europeisk vänsteropinion såg de sig jämförda med nazister, vilket Roth fick erfara under vistelse i England. För egen del tog Roth också avstånd från israelisk förhävelse, såg sig själv främst som amerikan och patriot.

Isaac Bashevis Singer med rötter i och skildrare av polskjudiska miljöer skrev alla sina romaner på jiddisch och höll fast sin religion.

Updike avvek ifrån gängse moral i Couples, berättelsen om en grupp gifta par som fritt byter partners. Publiken har väl hyst blandade känslor, men fann den tydligen tillräckligt chockerande för att den skulle bli en storsäljare.

Recept för författare i den moderna världen gav den nya psykologi som anknöt till Freud. Flera tog till sig Wilhelm Reichs The function of the Orgasm. Reich såg orgasmen som en väg till hälsa, sexualitetens fria flöde skulle frigöra psykisk energi. Ett recept som emellertid också rymde individens behov av våldsam kraftutlevelse och höga skrik för att häva neurosen. Bellows pjäs The Wrecker demonstrerar en hjälte som i ett eruptivt utbrott visar att han tagit till sig läran.                                                                                                                                                                                                       

I sina berättelser skildrar Bellow  gärna mystiska upplevelser och ockulta världar. En sida i epoken är vänd mot mystiken. Jane Bowles kan som nämnts ha upplevt en sorts religiös känsla, uttryckt i antitesen synd och frigörelse. Bellow talar om evigheten som en medveten själ, den där döden ska uppenbara.

Av de här nämnda författarna är väl annars Henry Miller den som mest fängslats av ockultism, detta utan att vara religiös i vanlig mening. Han fann stöd i orientalisk filosofi, trodde på individen som länkad till kosmos, ville se en enhet i tillvaron. Detta kom han att förbinda med sexualitet och konst, båda medel för att frigöra jaget. Libido skulle öppna för ett kreativt liv, för lyriskt skapande, för mysterium och besatthet. Den sexuella öppenheten chockerade men fick efterhand genomslag hos flera som Singer, Vonnegut och Updike.

De amerikanska författare som presenteras här verkade alla under 1900-talet, den äldste O´Neill född 1888, den yngste Joyce Carol Oates född 1938. De är representativa för sin tid såtillvida att de har fångat århundradets idéer och åsikter, oftast går de mot strömmen. De flesta är romanförfattare men kan även åstadkomma teaterpjäser i förbifarten. Den främste teaterdiktaren i denna samling är Eugen O´Neill.

Han kom att utveckla teaterns språk, en stil som rymde inre monologer, tänkta avsidesrepliker, tänkt stream of consciousness ibland i poetisk form.

I prosan kunde Hemingway ge uttryck för ett rytmiskt berättande som tar fram kontrapunkt, undermeningar i dialogerna, lyfter fram stämningen. Hemingway hänvisade Ezra Pound, att denne lärde honom känsla för det rätta ordet, le mot juste, att prosa är arkitektur utan onödiga utsvävningar, gärna i ett rytmiskt berättande. Själv använde han ofta kontrapunkt, visade fram kontraster och upprepningar, nyttjade dokumentär trohet i sina beskrivningar, gav ibland parodi. Ett jag står alltid i centrum, med en koncentration på stämningen, undermeningen inte minst i dialogerna.

Mailer kunde för sin del tala om sina försök till improvisation i stilen, hänvisade då till jazzen.

Nästan alla kritiserar det samhälle de lever i. O´Neill, liberal och radikal vänder sig mot näringsliv och makthavare. Vonnegut talar om imperialismen och menar då de starka motsättningarna inom landet, där skiljelinjen går mellan de välbärgade och de övriga, kritiserar koncentrationen av rikedomar.

Bellow talade åter om Amerika som givit löfte om revolution men de andliga idealen hade brustit, friheten har blivit en illusion.

Liknande tankegångar, kommer till uttryck hos Joan Didion, inte minst i The White Album och i Slouching towards Betlehem. Båda romanerna söker karakterisera amerikanskt sextiotal.

Vonnegut framträdde som ett slags reformator, ville införa vad han kallar Family unions, sociala grupper som skulle främja demokratin.

Motståndet mot den amerikanska utrikespolitiken kommer till uttryck inte minst i fiktiva romaner. Så angrips det kalla kriget, kapprustningen och förintelsevapnen i Vonneguts Galapagos.

Flera författare ser sig som irreligiösa, som O´Neill, Vonnegut och Hemingway. Den senare liksom andra kunde vika sig av konventionella skäl, som då han ingick äktenskap med den katolskt troende Pauline.

Det saknades inte motsättningar mellan olika folkgrupper. Särskilt de judiska författarna kunde känna av isolering. Till dem räknades här Singer, Mailer, Roth,  ochJane Bowles, vilka alla reagerade olika på sin grupptillhörighet. Bowles närmast förnekade sitt judiska ursprung.

Mailers morfar hade fungerat som religiös ledare, en rabbi, men sonsonen, helt världslig avvek från den traditionen. Saul Bellow, tämligen profan också han, tar upp judefrågan i en roman, Victim, där en antisemit återger alla de sedvanliga fördomarna.

En icke jude, Kurt Vonnegut skildrar i sin roman Mother Night antisemitismen, riktad mot judiska banker, judiska kommunister, den dolda underströmmen av antijudiska stämningar. Philip Roth ironiserade i sina tidiga berättelser över både judiskt självhat och antisemitism. Själv såg han sig som ateist.

Judarna i Israel kom vid den här tiden i blickpunkten; kritiskt granskade, i europeisk vänsteropinion såg de sig jämförda med nazister, vilket Roth fick erfara under vistelse i England. För egen del tog Roth också avstånd från israelisk förhävelse, såg sig själv främst som amerikan och patriot.

Isaac Bashevis Singer med rötter i och skildrare av polskjudiska miljöer skrev alla sina romaner på jiddisch och höll fast sin religion.

Updike avvek ifrån gängse moral i Couples, berättelsen om en grupp gifta par som fritt byter partners. Publiken har väl hyst blandade känslor, men fann den tydligen tillräckligt chockerande för att den skulle bli en storsäljare.

Recept för författare i den moderna världen gav den nya psykologi som anknöt till Freud. Flera tog till sig Wilhelm Reichs The function of the Orgasm. Reich såg orgasmen som en väg till hälsa, sexualitetens fria flöde skulle frigöra psykisk energi. Ett recept som emellertid också rymde individens behov av våldsam kraftutlevelse och höga skrik för att häva neurosen. Bellows pjäs The Wrecker demonstrerar en hjälte som i ett eruptivt utbrott visar att han tagit till sig läran.                                                                                                                                                                                                       

I sina berättelser skildrar Bellow  gärna mystiska upplevelser och ockulta världar. En sida i epoken är vänd mot mystiken. Jane Bowles kan som nämnts ha upplevt en sorts religiös känsla, uttryckt i antitesen synd och frigörelse. Bellow talar om evigheten som en medveten själ, den där döden ska uppenbara.

Av de här nämnda författarna är väl annars Henry Miller den som mest fängslats av ockultism, detta utan att vara religiös i vanlig mening. Han fann stöd i orientalisk filosofi, trodde på individen som länkad till kosmos, ville se en enhet i tillvaron. Detta kom han att förbinda med sexualitet och konst, båda medel för att frigöra jaget. Libido skulle öppna för ett kreativt liv, för lyriskt skapande, för mysterium och besatthet. Den sexuella öppenheten chockerade men fick efterhand genomslag hos flera som Singer, Vonnegut och Updike.