En kärlekshistoria

Kan man bli allergisk mot en människa? Visst. Och värst är det om den som framkallar allergin råkar vara en som man inte kan fly ifrån. Som i det här fallet den äkte mannen.

Hedvig har alltid anpassat sig. Det är hon van vid sedan barndomen. Och nu sitter de där tillsammans hon och Erwin och hon kan inte fördra honom längre.

– Du vet vilket ansvar det är att sköta ett hem, säger han.

Ja, det vet hon, för både i föräldrahemmet och innanför väggarna i hennes eget hem har det varit hennes uppgift att hushålla och vara värdinnelik. Några få ungdomsår har hon haft, fyllda av studier och musik. Då ville vingarna lyfta. Och det hade de kanske gjort om hon inte själv hade stängt in sig på nytt.
Självsäker sitter Erwin där vid frukostbordet, rädd om sin blommiga väst knyter han en servett om halsen då han äter ägg. Han talar om noggrannhet, den väsentliga egenskapen i allt inklusive läkekonsten. Han har morgontidningen framför sig och uppslukas strax av den då Hedvig reser sig och plockar undan det överflödiga porslinet. Visst är han snäll, eller försöker åtminstone att vara det. Det blir en hel katalogaria av förmaningar hur hon ska uppföra sig för att bevara hälsan och kanske också kärleken under de timmar han stänger in sig på sin mottagning för att där under mytiskt mummel klämma på och lyssna till den trogna patient-skara som redan samlats i väntrummet, det som vetter åt den stora trafikerade gatan. Arma Erwin. Han reagerar alldeles för långsamt. Vet just inte att hans tid är ute. Man kan inte leva med någon som faktiskt framkallar allergi, klåda i kroppen av alla obehagskänslor. Han är så snäll men också så menlös. Innan han går in på mottagningen och innan han omsorgsfullt tvättat händerna och skickat iväg ett godmorgon till sköterskan har han tagit farväl av Hedvig genom att hålla om henne. Han böjer sig över henne och slickar henne på halsen som är hans vana. Hon ryser, hon vill inte ha sådana bomärken. Så skrattar han, bullrande förstås, rättar till västen, plockar fram sin almanacka, bläddrar i den med ett blött finger och konstaterar att eftermiddagen är upptagen av hans trognaste fritidssysselsättning som är golf, för sin egen hälsa sköter han med trägen vandring på en artonhålsbana.