Teaterdiktare tradition och förnyelse
“I regard the theatre as the greatest of all art forms, the most immediate way in which a human being can share with another the sense of what it is to be a human being” ~ Oscar Wilde.
Gemensamt utöver ett allsidigt skrivande, för de skildrade författarna, var att skriva för teatern. I en tecknad helhetsbild av deras insatser finns även biografiska inslag.
Alla ger sin bild i komedi, tragedi eller fars av sin tids samhälle.
De åstadkomna teaterpjäserna från tidigt sjuttonhundratal likaväl som de från vår tid, spelas fortfarande på teatrarnas repertoar!
”Teater är poesi som reser sig upp ur boken och förvandlas till en människa.”
Federico García Lorca
I ”Teaterdiktare – tradition och förnyelse” ingår författare som skrivit teaterpjäser men också åstadkommit mycket annat, roma-ner, poesi, i några fall också musik. Deras insatser sträcker sig över en ganska lång tidrymd, från 1700-talets början till slutet av 1900-talet. De har alla uppmärksammats som dramatiker: de eng-elska William Congreve, Oliver Goldsmith och R.B. Sheridan, 1700-talskribenter liksom de franska Pierre Marivaux och Pierre Augustin Caron de Beaumarchais, den tyske Johann Wolfgang von Goethe. Av de följande är en engelsk, Oscar Wilde, och tre franska, Alfred de Musset, Jacques Offenbach och George Feydeau. Närmare vår egen tid och 1900-talet står de senares landsmän Jean Giraudoux och Jean Anouilh liksom tysken Ber-tolt Brecht och italienaren Luigi Pirandello.
Alla de nämnda speglar förstås sin samtid och speglas av den. Congreve, Marivaux och Beaumarchais rör sig hemtamt i 1700-talets salonger. De engelska Goldsmith och Sheridan präglades av en mera borgerlig atmosfär och miljö, av cafékulturens diskussioner.