GUSTAF III SOM FÖRFATTARE
Trots att Gustaf III var sitt rikes främste vältalare och mest begåvade dramatiker är han i det allmänna medvetandet knappast en del av vår litteraturhistoria. Om Gustaf hade varit en vanlig medborgare i stället för en regerande kung skulle han förmodligen ha stått i handböckerna som sin tids störste svenske författare vid sidan av Bellman.
Det verkliga politiska drama i vilket han spelade huvudrollen skymmer hans insats som en pennans man. Utgångspunkten för hans författarskap var hans sinne för ordens förmåga att verka och skapa verklighet. Den avgörande impulsen kom med hans upptäckt av ordets särskilda makt då det yttras på det språk som är lyssnarens modersmål. Som outsider i det litterära systemet rundade han föråldrade konventioner och prövade moderna verkningsmedel, passande för den ”revolutioneras epok” han såg omkring sig.
